Visste ni om att jag lider av paniksångest? Det är så himla jobbigt..att få en overklighetskänsla är nog det jobbigaste jag vet..Och inget kan nog ge det en medicin till att bota den. Och att man blir så rädd ibland, det känns liksom så konstigt att leva om man säger så..

Men men..vad gör jag just nu? skriver ofcorse, och kollar halvt på en film. Försöker tänka om lite också och försöker stärka mig själv igenom den här situationen. Kommer döööö!

random men endå sann bild ;)

Just nu har jag rätt så tråkigt. Fan att man alltid måste bråka med sin förälder. Hur jobbigt?

Men så är det väl när man är i tonåren. Kommer typ aldrig förlåta någon av dom. Den ena snackar skit om min älskling. Den andra misshandlar en. asså? Usch, Och sen ska båda skilja sig. Han bor inte hemma och jag får tyvärr leva ensam med mamma. Fyfan vad jag låter så oförskämd! ..Nejmen fett jobbigt är det just nu. äh tänkte bara skriva av mig och få ur mig en bit av smärtan. 

Pratar du bakom min rygg betyder det att jag är längre fram än du.
Klagar du på mitt liv betyder det att mitt liv är mer spännande än ditt.
Har du tid att leta efter mina misstag betyder det att du är avundsjuk.
Fortsätt du med allt detta, så lever jag livet under tiden.

Nu kanske ni tycker 'skit tråkig blogg om hon inte lägger ut bilder på sig'

Det är såhär. Jag har sämst självförtroende, och kan tyvärr inte ändra på det. har snackat med en massa folk men inget hjälper. Jag har alltid haft komplex över min näsa och snart ska jag göra en operation. Och det är bestämt. Har blivit mobbad för den och själv hatar jag den. Självklart vill jag ändra hela mitt utseende men det går ju inte. eller jo det går i iför sig men då är jag tyvärr inte mig själv. Det är som därför jag inte lägger ut bilder. jag önska att jag kunde men det går bara inte. jag kan inte ändra min åsikt om mitt utseende. la ju upp en bild på förra inlägget. En gammal dock. men visar inte ansiktet. Det har alltid varit så. Jag tänker alltid - jag tar en bild och ser om den blir bra. Jag försöker med flera bilder men fortfarande tycker jag den är hur ful som helst. Jag läser andras bloggar om hur man får bättre självförtroende. Men det fungerar inte på mig. Jag försöker men nästa dag när jag ska dra in till stan ser jag flera tjejer med bättre utseende och med bättre kläder och kropp. Dom har liksom allt. Men jag har inget utav det. Och när det gäller kläder har jag väldigt få och fula. Vill slänga alla men då har jag inget kvar..Jag skäms över att behöva låna kläder av mina kusiner o så. Det gör så himlans ont att se andra med betydligt finare kläder, väskor , skor, ja typ allt. Men jag har aldrig varit den som klagar mycket över min kropp. jag håller på och går ner i vikt just nu. och att operera näsan är ju ett steg upp. Och då tror jag nog att jag kommer få bättre självförtroende. Och jag håller kontakt med soc så jag kan få en del pengar och så. Så jag hoppas att allt bättrar sig till slut. 

Om någon av er har problem där hemma så kan ni gärna kommentera detta inlägg med er epost så kan vi snacka om det. Hjälper gärna till eftersom har gått igenom en massa sånt hemma. Ni kan läsa här!

http://www.twitlonger.com/show/gsp6nj

shhh! säg inget till någon. Jag delar detta med mig för att ni ska få veta vad jag gått igenom. 

Puss och kram. Ta hand om er babes!

Detta är precis vad jag pratar om. Sånt stör mig som fan.

JUST SHUT THE FUCK UP AND LIVE YOUR LIVE.

Har jag rätt kläder på mig kan jag sticka till skolan utan att känna någon press eller något alls. Men gillar jag inte det jag har på mig får jag panik och bara vill hem och ta av mig alla kläder och bränna dom haha. Asså jag älskar kläder så himla myckeet! Mitt liv verkligen. Och ja det har faktiskt hänt att jag bränt några kläder förut för dom var så fruktansvärt fula.

Bara jag som har känt den där äckliga känslan på morgornen att man inte vill dra till skolan ?
ALLTID finns det en ursäkt, amen joo, jag har ont i magen, eller mitt huvud gör ont. Fast egentligen handlar det om hur dålig ditt hår är just den dagen, eller att du fått "världens största" finne på kinden(-.-) Och att du inte pallar dra till ett samhälle där varenda jävla tjej är perfekt, och ser helt magisk ut. Ser ut som om hon just suttit framför spegeln 3 timmar i rad... 

Även dagarna man känner sig ha världens självförtroende och verkligen vill gå ut och ha kul och få uppmärksamhet från killar och skit, så försvinner allt just när man går till busshållsplatsen, där en tjej som är mycket sötare, mycket vackrare, och mycket mer "killmagnet" än du är, står just bredvid dig. DÅÅ försvinner hela din lycka, och dagen blir helt enkelt skit. 

Fattar inte.. undrar bara om ni tjejer har samma sak eller om det faktiskt kan gå en hel dag då man är glad 24/7 och har självförtroende? Äre ens möjligt i det här samhället med alla perfekta tjejerna runtomkring?